Att gå ner 30 kg -på 2 månader och 27 dagar!
Viktminskning är något som engagerar nästan alla. Inte nödvändigtvis för att vi vill gå ner i vikt utan utav andra anledningar. Det flesta utav oss har också någongång försökt förlora några eller många kilon. Varje år inför "Beach" får alla panik och vill vara mer fit inför sommarsäsongen. I början på varje år står också många där med ett nytt gymkort och en önskan om att slippa känslan av ångest och dessa självhatande tankar som får dig att bli begränsad och "gömma" dig i vassen ytterligare ett år. Jag vet exakt hur det är!
 
Anledningen till varför jag berättar detta är dels för min skull och för de som sitter där på samma sätt som jag satt där och mådde dåligt. Jag har dock inte suttit och moffat i mig choklad eller undvikit att röra på mig. November 2016 fick jag veta anledningen till varför jag gått upp 40 kg på mindre än 8 månader. Ett hjärtfel, mitt hjärta är helt enkelt för stort och orkade inte längre pumpa bort vätska i den takt den behöver. Oavsett så var jag inte längre Isabelle, utan något oidentifierbart förmål i spegeln som jag inte ville veta av.
 
Tro det eller ej men reaktionerna på mitt upplägg och viktnedgång blev kommentarer om att jag kommer inte kunna bibehålla den vikten jag nått. Det har jag inte haft något problem med, det som påverkat mig mest är mitt psyke.
Jag har gått ner väldigt mycket på en nästan otroligt kort tid, det får konsekvenser. Efter dessa 30 kilon gick jag ner ytterligare 8 kg på 1,5 månad.
 
Första gången polletten liksom trillade ner och jag blev medveten om hur uppfuckad mitt huvud var när jag satt där med en bokad resa till Dubai och skulle köpa nya shorts. Jag beställde från H&M, fick hem dom och skulle prova. Dom var på tok för stora. 
Jag blev irriterad och sa till min syster att "När har H&M börjat göra så stora kläder?" Hon sa till mig att "Det är inte shortsen som är stora, det är du som blivit liten"
 
Jag minns att jag besökte min familj i Kiruna när jag var som störst, nästa gång jag kom hem vägde jag 32 kg mindre. Även för mina föräldrar blev det en chock.Det var ju så kort tid. Jag var dock lika motiverad och peppad på att gå ner ännu mer och bli ännu mer fit.
Det kanske inte låter så farligt men för många är det lätt att glida över och bara söka nya mål, en ännu lägre vikt och kanske drabbas utav en ätstörning.
Många skulle säga att jag har en utan att veta bättre.
 
Jag har dock under hela denna perioden haft samma mål. Varken mer eller mindre. 
 
Mina aktiviteter, jobb, vänner och mat är väldigt uppstyrt. Allt efter min träning.
 
Ni kansker tänker att det är galet men om det vore galet skulle vi inte ha elitidrottare som faktiskt mår bra. Allt handlar framförallt om balans mellan mat-sömn-träning och givetvis övriga livet. Det är bara det att struktur, balans och disciplin är något som många av oss människor idag har väldigt svårt att klara av. Kanske även du som läser?
 
Om ni vill kan jag gå in mer på hur jag gjort och tips men det får isåfall bli i ett annat inlägg.
 
Inte mina stoltaste ögonblick men här har ni 2 exempel bilder på mitt ansikte, det är ju där det syns först. En från när jag hade gått ner lite och en hur mitt ansikte ser ut nu. Det är inte bästa kvaliten då det är mobilbilder.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 Som ni ser, en stor skillnad även om jag tror att jag ännu inte förstår riktigt hur stor skillad det faktiskt är.
 
 
 
 
 
Moa

Men oj så duktig! Så vacker!

Svar: Tack så mycket fina du! :)
Influence Lappland

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress

Veckans like